Musik utan vanliga noter vid ljudfestival i Harplinge

Replik
Svar till Störd (före eller efter), 15/9

Signaturen Störd stör sig på att Ljud vid Nissan innehåller ljud. Tyvärr måste jag meddela att både konstprojektet och staden längs Nissan kommer att fortsätta att låta även i framtiden.

Tillsammans med väder och vind, maskiner och djur är vi alla medskapare till hur det låter längs Nissan. Ibland smeker staden medhårs och är mjuk och len som en sommardag. Ibland är den grym och krossar allt motstånd med dunder och brak. Allt detta sker som tur inte i total tystnad. Det vore verkligen skrämmande. Nej vi intresserar oss för ljud och tillsammans med konstnärer, forskare och Halmstadbor kartlägger vi ljudet längs Nissan genom ljudpromenader, diskussioner och konstprojekt. Målet är att lokalisera intressanta platser och förbättra promenadstråket längs Nissan. Och här spelar ljudet en viktig roll för upplevelsen av staden och utformandet av den nya stadsdelen på Tullkammarkajen. Vår undersökning presenteras i oktober.

Under tiden fortsätter Ljud vid Nissan och för er som inte tycker om ljud vill jag varmt rekommendera Aga Jarzabova & Maciej Baczyks film/installation, ”Deep in the Image”, som finns att beskåda på Hallands Konstmuseum månaden ut. Ni som tycker om ljud kan också gå dit. För även om det rör sig om en stumfilm, som dokumenterar platser längs Nissan under perioden 3-9 september 2016, så är filmen ett fint exempel på ljudkonst.

Dessutom har jag glädjen att meddela att Ljud vid Nissan deltar på Kulturnatten den 1 oktober från Kran 2 på Tullkammarkajen. Vässa öronen och/eller högafflarna.

Mikael Ericsson, konstnär och konstnärlig ledare för Harp Art Lab

Hallandsposten 20 sept 2016

KULTUR KAN VARA BÅDE VACKERT OCH PROVOCERANDE

Replik
Svar till Störd (före eller efter), 15/9.

Kultur. Under rubriken ”Kultur är inte att sprida oljud” beklagar sig signaturen Störd över det oljud som konstnärer har spridit över Halmstad under några dagar.

Det som jag antar hen åsyftar är ljudkonstfestivalen Ljud vid Nissan, som ägde rum nyligen när konstnärer till exempel återskapade hur det kunde låta vid Järnvägsbron när tågen drog fram.

Att levandegöra historien kring Nissan under en timme vid två tillfällen, tyckte jag personligen blev väldigt effektfullt och fint och många med mig.

Och konst kan vara att skapa oljud. Konst kan också vara vackert och ibland provocerande. Och det var det tydligen denna gången.

Lena Engström (normalstörd)

Hallandsposten 20 sept 2016

Lät. Gamletullsbron var en av platserna där det kom läten ifrån under kulturprojektet ”Ljud vid Nissan” förra veckan

KULTUR SKA INTE SPRIDA OLJUD

Kultur – vad är det? En massa kulturarbetare har gjort sitt jobb – att föra oljud över hela staden under några dagar.

Har vi inte nog av oljud och ljud i vår vanliga vardag, utan att behöva tillföra detta?

Man trodde ibland att man var på en gammal bangård med en massa rostiga lok, konstiga ljud som från en magnetröntgenkamera med mera. Nej vet ni vad, detta måste man kunna betacka sig för.

Finns det inte bättre verksamhet för er är det trist!

Störd (före eller efter)

Hallandsposten 15 sept 2016

LJUDKONST VID NISSAN BLIR EN UPPTÄCKTSFÄRD FÖR ÖRAT

Fyra kilometer ljud längs stadens å. Harp Art Labs ljudkonstprojekt "Ljud vid Nissan" inleds på fredag.

Ett tiotal konstnärer och en forskare medverkar i projektet. På tisdagen samlades sex av dem vid Nissans strand utanför stadsbiblioteket.

– Jag tycker det är jätteroligt att en så liten stad kan arbeta med så smala genrer, säger Halmstadkonstnären Ann-Louise Liljedahl.

Hennes bidrag till "Ljud vid Nissan" tar sig i uttryck genom att järnskrot slås mot en övergiven kran på Söder. Klangerna det skapar har därefter samlats in och blivit loopar i ett stycke som ska spelas upp under en installation på platsen. För att kunna få fram ljudet fick hon klättra upp i kranen.


Som ett instrument. Den övergivna kranen på Söder blev en källa till ljud, bland flera, under ljudkonstfestivalen.

– Den är hög och rostig och det blir en klang så stor att det skapar ett eko över Nissan, säger Ann-Louise Liljedahl.

"Echo of Iron" heter projektet och på söndag kommer Ann-Louise att ha en avslutningskonsert där hon improviserar fram ljud av looparna.

– Det här är inget vanligt konstprojekt. Det är ingen konstnär som kommer hit och hänger upp en tavla, utan det är en process, berättar Mikael Ericsson som driver projektet tillsammans med sin fru Julie Ericsson.

Konstnärerna som deltar i "Ljud vid Nissan" bedriver arbetet på plats. Några av dem som kommer utifrån var i Halmstad för två månader sedan för att inspektera miljön.

– De allra flesta idéerna kom då, när man såg platserna på riktigt. Vad man kan göra och vilka platser som känns spännande, säger Johannes Bergmark som har sin bas i Stockholm.

Han fastnade för gångbron utanför biblioteket. Dess vajrar beskriver han som strängar på ett stort musikinstrument som allmänheten ska få spela på. Projektet ser han som ett experiment och en upptäcktsfärd, dels för honom själv, dels för dem som lyssnar. Johannes kommer även att fånga ljud under Nissans yta.

– Jag hittade en drivvedsbit vid Slottsmöllan. I min fantasi såg det ut som ett fiskespö och då fick jag idén om att fiska upp ljud från Nissan, berättar han och visar upp sitt fynd.

På drivvedsbiten ska han fästa en ljudupptagningssladd och ljudet från gångbrons vajrar ska i sin tur skickas i motsatt riktning - till Nissans fiskar.

– Som tack för hjälpen ungefär, säger Johannes Bergmark.
"Ljud vid Nissan" arrangeras av ljudlaboratoriet Harp Art Lab i Harplinge. Med start på fredag pågår det till och med söndag.

Oskar Carlsson, Hallandsposten 7 sept 2016

DAGS IGEN FÖR BZZZ!

Sedan 2011 har ljudkonsten en egen internationell festival i Harp Art Lab i Harplinge. I år går den under temat ”Sånger från undre våningen”.

Under Bzzz!-festivalen, som pågår i kväll och lördag kväll, fylls den gamla kvarnen i Harplinge av performance, sång och improvisation av konstnärerna Laurie Tompkins, Johannes Bergmark, Klara Andersson, Mikael Ericsson, Kajsa Magnarsson, Julie Ericsson och Conor McCafferty. Flera av dem har kopplingar till konstprojektet Ljud vid Nissan, som genomförs i september.

– I en vecka har svenska och utländska konstnärer fått skapa något nytt med kvarnen som utgångspunkt, berättar Mikael Ericsson, konstnärlig ledare på Harp Art Lab.

Festivalen är gratis och årets tema är ”Sånger från undre våningen”.

– Det kommer från Laurie Tompkins som har skrivit ”600 Halmstad songs”. Invigningen i kväll blir spektakulär och sevärd. Då kommer Johannes Bergmark att hänga i pianotrådar, det blir farligt men visuellt, lovar Mikael.

Hilda Blomberg, Hallandsposten, 1 juli 2016

INTERNATIONELL LJUDFESTIVAL I HARPLINGE

När Bzzz-festivalen på fredagskvällen öppnar för andra gången är temat inte längre honungsbin – men nog får den Harplinge att surra.

Det är inte helt lätt att beskriva vad som denna helg pågår i den gamla väderkvarnen, som för övrigt firar 120-årsjubileum i år. Men upplevelse och ljud är vad Bzzz-festivalen handlar om.

Det är Julie och Mikael Ericsson, Harp Art Lab, som är initiativtagare och i år har man ljudkonstkuratorn Kajsa Magnarsson till hjälp.

Årets motto är reuse, remix och reclaim. Sju konstnärer från fem länder, Sverige, England, Italien, Tjeckien och USA, låter besökarna känna, se, höra – och inte höra – ljud av olika slag. Och dessutom deltaga själv. Först blir det workshop, där besökare exempelvis kan bygga egna instrument. Under kvällen börjar konserten, som kanske inte består av sådan musik som vi vanligtvis tänker på.

– Det är större än musik, det har inga fasta former. Publiken är med och interagerar, säger Kajsa Magnarsson.

Själva lokalen, den gamla kvarnen, är också en del av helheten:
– Det är bägaren som fylls av konst, ett ljudlaboratorium. Konst handlar ofta om konservativism, vi satsar på att vara öppna, säger Julie Ericsson.

Förra året drog Bzzz-festivalen omkring 2 000 besökare och Mikael Ericsson hoppas på att slå den siffran i år.

– Man får komma hit när man har badat, säger han.

Tag honom på orden. Det är inte varje dag man kan lyssna på ljud som kanske inte ens hörs.

Per Colliander, Hallandsposten 2015-07-02

HARP ART LAB, BZZZ 2015
KVARNEN SOM MALER KONST

Mitt i det lilla halländska samhället Harplinge, strax utanför Halmstad, står Harplinge Väderkvarn, som sedan ett par år tillbaka inhyser projektet Harp Art Lab, ett konstlaboratorium som drivs av Mikael och Julie Ericsson. Zenit har träffat dem fdr att prata om deras erfarenheter av projektet och deras stundan-de festival, Bzzz.

Det är full aktivitet på Harp Ari Lab när jag träffar konstnärsparet Ericsson i deras konstfylIda väderkvarn. Att hålla igång en äldre väderkvarn är inte gjort i  en handvändning och mycket har skett med byggnaden sedan de köpte den 2010. Julie är nu i full färd med att renovera ett rum i andra sidan av kvarnen och  Mikael gör sig tillgånglig för att svara på frågar om verksamheten som de driver. Han berättar om hur det hela började och om hur kvarnen gick från att mala mjöl till att mala ideer, som han uttrycker det.

- Själva grundidén var att hitta någon lyp av äldre industrilokal som skulle kunna fungera både som atelje och studio, men samtidigt vara en plats att bjuda in andra konsInärer till - ett konstlaboratorium - och så hittade vi kvarnen som dessutom visade sig vara fungerande. I och med dess skick fick jag idén till min  Kvarnofonen, och Julie arbetade vidare på idén till ett konstlaborotorium.
 
Kvarnofonen är Harp Art Labs första permanenta ljudkonstinstallation. Det är en närmast frankensteinsk uppfinning som befinner sig på kvarnens tredje våning - en kombination av ett gammalt självspelande piano och en kyrkorgel, vars luft-bälgor, som pumpar Iuft i piporna, drivs av väderkvarnens vingar. Metall- och träpipor samsas med plastslangar som sammanlänkar kvarn- och orgelmekanik, nästan som blodådror. Tanken med konstverket är att skapa en självspelande orgel som drivs av naturen, och det har blivit ett projekt som byggs ut allt eftersom tiden går. Mikael berättar att nästa steg bland annat är att utöka orgeln med ytterligare en oktav. Men det är inte bara det rent tekniska som har utvecklats; även presentationen har gått igenom en förvandling.

- Det har blivit mer av en social skulptur än ett ljudkonstverk som man bara upplever passivt. Det är inte bara en statiskt självgående ljud, så som jag började med. Mikael syftar på att fokuset på konstverket har gått från själva konstverket i sig och mer hamnat på metanivån omkring det. Att Förklara hur Kvarnofonen fungerar och berätta historien om hur den har byggts - var alla olika delar kom-mer ifrån - har blivit en lika stor del av verket för Mikael som själva ljudet från det. Samma sak gäller i övriga kvarnen i stort.

- Kvarnen är mer intressant som byggnad att göra ett ljudkonstlabaratorium i än en lada ute på landsbygden. En byggnad som redan är intressant i sig skapar svallvågor, och när det händer något spektakulärt i en sådan byggnad börjar det sakta och säkert att ske saker i det sociala medvetandet, i bygden och kommunen.

Ingen resa lämnar någon oförändrad och Mikael och Julie har gjort många erfarenheter på vägen. Mikael menar att det som han och Julie mest har utvecklats av genom projektet är den kommunikativa aspekten som vuxit fram genom åren.

- Det har blivit ett oerhört socialt projekt. Som konstnär står man oftast i sin lilla ateljé och är skyddad från verkligheten. Men genom det här projektet har vi träffat extremt mycket folk, vilket är roligt. Man vet aldrig vem som dyker upp och på besök, det kommer alla sorts människor. Käkarna har gått ur led på oss!

På vinterhalvåret går kvarnen lite i dvala, det är under sommaren som den mesta aktiviteten sker, eftersom en väderkvarn inte är den varmaste byggnaden att befinna sig i när kylan ligger på. Förutom de fasta utställningarna syns bland annat ljudkonstfestivalan Bzzz, som hade premiär 2014 och fick sitt namn från ljudet av bin, vilket också var det gemensamma temat som sammanfogade de olika inbjudna konstnärernas och artisternas projekt. Kopplingen mellan en väderkvarn och bin är kanske inte vid första anblicken helt uppenbar, men Mikael har en förklaring.

- Idén var att hitta något som engagerar folk, vilket den aktuella bidöden verkligen gör, och det finns också lite av ett miljötema i Kvarnofonen, i och med att den drivs av vindkraft. Det blir ren energi som används till att alstra ljud, så att säga.

Det har knappast undgått någon att hotet mot världens bin, som är en viktig beståndsdel i ekosystemen genom sin pollinering, riskerar att utmynna i en ekologisk katastrof om trenden inte vänds. Under Bzzz-festivalen samarbetade Harp Art Lob med lokala biodlare och arrangerade, utöver konstinstallationer och konserter, föreläsningar i ämnet. Bland konstverken och föreställningarna syntes stor bredd, från ren noise-musik, interaktiva installationer, chipmusik till en duett mellan Kvarnofonen och en armé av rullbandspelare. Arbetet med 2015 års upplaga av festivalen, som går av stapeln 3 juli och pågår i tre dagar, är på gång och är under planeringsstadiet. Precis som förra året kommer del att bjudas in en hel drös olika konstnärer, men den ekologiska vinklingen är i år förändrad. l år har festivalen undertiteln Reuse, Remix, Reclaim.

- Vi behåller namnet, men i år glider vi ifrån bitemat till ljudet av att ta en gaffel och sätta in den i ett väggutag! Annars kommer vi fortsätta på förra årets koncept, alltså att både ha experimentella verk men också dansmusik och allt möjligt. Vi vill att det ska vara en fest!

Idén med festivalen är alt bjuda in ett gäng konstnärer från olika platser och konstnärliga fält för att arbeta på plats inför festivalen med sitt material. Ett genomgående tema i Harp Art Labs verksamhet är det platsspecifika, både rent materiellt och socialt, vilket således även syns i festivalen.

- Vi har gått ut med en inbjudan i början av maj och vem som helst får ansöka under maj månad, på samma sätt som vi gjorde förra året. De som kommer med i projektet arbetar vi sedan intensivt med under en vecka, för att sedan visa upp vad vi tillsummans gjort under helgen. Några av de installationer som görs blir även kvar efter festivalen. Vilka dessa konstverk kommer att bli får vi alltså vänta med att se till juni månad.

• Joakim Jalhed, Zenit nr 44, 2015

UDDA LJUD BLIR KONST

Först några timmars teori, sedan lite praktisk träning och på kvällen konsert av den helt nybildade ensemblen Så skedde under lördagen när fem personer skapade ljud tillsammans utifrån en speciell musikalisk idé.

Salongen på Söder var spelplats för en ljudrik workshop under lördagen. Fem personer hade nappat på en inbjudan från slagverkaren Per Sjögren och mezzosopranen Monica Danielsson.

Utmaningen bestod i att under en knapp dag lära sig ett stycke av tonsättaren John Cage. Några timmar senare skulle det uppföras som del i en konsert.

– Jag är själv ljudkonstnär och tyckte det skulle vara kul att vara med i en workshop som denna. Då ser man hur andra gör och kan knyta nya kontakter med likasinnade, säger Mikael Ericsson som tillsammans med Juliana Nemeti åkt från Halmstad på morgonen.

Dan Schyman är frilansande musiker och Malmöbo. Han komponerar egna stycken och säger sig gilla tanken på att skapa musik på detta vis.

– Jag gillar John Cages filosofiska sätt att se på musik, säger han.

Deltagarna har precis ätit lunch efter en förmiddag som gått i teorins tecken. Nu är det dags att ta sig an instrumenten i salen, eller vara kreativa och hitta egna ljud som de gillar.

– Gör helst egna, unika ljud som ni kan uppföra med era röster eller kroppar, instruerar Per Sjögren.

Om varje person deltar med några ljud var, och uppför de enligt ett schema som är gjort för ändamålet, blir resultatet ett intressant stycke, det kan Per Sjögren garantera.

Uppstår det emellanåt tystnad under stycket är det bara bra, hävdar han. Inte minst för publiken skull.

– Det skärper ens uppfattningsförmåga. Man lyssnar mer uppmärksamt efter nästa ljud.

Det är första gången han och kollegan håller i arrangemanget i Helsingborg, men för dem är det femte stoppet på en liten turné.

– Vi lyckas visa att vem som helst kan framföra ett stycke och bilda en ensemble på bara en dag. Det enda som krävs är intresse för att hitta ljud och inte bara vanliga toner, säger Per Sjögren.

Marika Rasmusson

Helsingborgs Dagblad 2014-11-29


Repetition med Helsingborgs Cage Ensemble

RNM - Resurs Ny Musik intervjuar Harp Art Lab (länk här)

Harp Art Lab håller till i en gammal kvarn i den lilla byn Harplinge i Halmstads kommun. Vi ville naturligtvis veta varför man väljer att starta upp ett ljudkonstprojekt i en kvarn i en by med under 1500 invånare. Vi tog ett snack med Mikael Ericsson, Julijana Nemeti och Kajsa Magnarsson som driver Harp Art Lab.

Berätta lite om Harp Art Lab.

Harp Art Lab är ett laboratorium för ljud- och klimatkonst med verksamhet i Harplinge väderkvarn strax norr om Halmstad. Projektet startades 2010 av konstnärerna Mikael Ericsson och Julijana Nemeti med målet att utveckla en experimentell plattform för företrädesvis unga ljudkonstnärer.

Hur kommer det sig att ni startade Harp Art Lab och varför just på den specifika platsen?

Vi letade efter en rå industrilokal till ett skulpturprojekt som vi planerade, men fann istället en fullt fungerande väderkvarn mitt i den lilla byn Harplinge. Vi köpte kvarnen för att kunna arbeta långsiktigt med byggnadens arkitektur och funktion genom både föränderliga och permanenta ljudkonstverk. Det första större projektet blev Kvarnofonen som Mikael Ericsson installerade 2012. Ljudkonstverket är en självspelande kyrkorgel som drivs av vindkraft och är en pågående process som genomförs tillsammans med konstnärer och besökare i form av workshops och performance. Genom Kvarnofonen har Harp Art Lab utvecklat en arbetsmetod som baserar sig på en socialt engagerad och diskursiv ljudkonstpraktik med inriktning på hållbarhet och klimatförändringar. Detta var också temat för BZZZ International Sound Art Festival som arrangerades sommaren 2014 med ljudkonstnären Kajsa Magnarsson som curator. Konstnärer och biodlare från 12 länder genomförde workshops, performance och installationer som fokuserade på binas situation och det globala problemet med Colony Collapse Disorder. BZZZ blev både en konstnärlig och publik succé och det kommer bli en fortsättning nästa sommar men då på ett annat tema.

Vad är det som gör att det faktiskt funkar utifrån både plats (Harpline är ju en relativt liten by) och konstnärligt innehåll?

När väderkvarnen byggdes 1895 existerade inte Harplinge utan hela samhället har byggts upp och utvecklats kring kvarnen. Vi har med andra ord ett historiskt arv att förvalta och brukar säga att vi låter konstnärer fylla byggnaden med ett nytt konstnärligt innehåll. Men istället för att mala mjöl, mals det nu ljud i Harp Art Lab.

Vad har ni på gång för arrangemang framöver?

Förutom en fortsättning på BZZZ nästa sommar så planerar vi ett projekt där konstnärer skapar automatiserade ljudsystem med hjälp av förnyelsebar energi. I höst och vinter gör vi installationer på GöteborgsOperan, Jönköpings Museum och Supermarket i Stockholm bland annat. Vi planerar också en BZZZ-festival i Brasilien i samarbete med konstnärer och biodlare från indianreservaten. Planer finns också på att bygga en Kvarnofon mitt inne i djungeln.

Vilken annan arrangör eller konstnär verksam inom den här sortens uttryck i Västsverige borde RNM intervjua?

Vi tycker att Torpåkra Ljudstation är ett spännande initiativ och att även Christian Pallin har gjort otroligt mycket för Göteborgs experimentella musikscen.

Harp Art Lab
Mikael Ericsson, Julijana Nemeti, Kajsa Magnarsson

RNM (Resurs Ny Musik) intervjuar Harp Art Lab